onsdag 21 september 2011

Överasnsträngning Rock bottom

Jessus, kollade lite på nätet om överansträngning, eller ylirasitustila. Hmm ganska jobbigt. Faan jag har nog haft en sån morkis av det här. Känns som om jag sku ha tränat i onödan och som om jag sku vara 70 år gammal.

Om man måste gräva ut det positiva ur dethär. först och främst så har jag nu fått svart på vitt, att jag har tränat för hårt. Jag har ofta kännt att jag tränat för hårt, men det har kännts skönt. För det andra så får jag nu i lungn och ro bygga upp en riktigt bra grundkondition. Dvs riktigt lungna träningar. Vi snackar promenader... Och egentligen är det precis det vad jag behöver för att kunna köra Vättern på under 10 h.

Om jag kollar lite kritiskt på hur jag har kört tidigare, så har jag tex i vätternrundan 2011 kört med ganska hög puls, speciellt i uppförbackarna. O andra sidan har jag varit mycket tolerant för stora mängder mjölksyra, så på något sätt har jag övertalat mig att jag kan köra på så ög intensitet en längre tid. Om jag nu bygger upp hela grundkonditionen från 0, så kanske jag kan börja känna efter lite mera.

Kolla lite syptom på finska, check på nästan alla!

Vaihe 1 - Sympaattinen vaihe: Uni ei tule vaikka kovin yrittäisi, uni on laadultaan myös heikkoa ja ruokahalu on pohjaton. Jano on mahdoton ja nestettä kuluu suuria määriä. Yleensä sympaattinen vaihe tulee siis ensin.
Vaihe 2 - Parasympaattinen vaihe: Hermosto aktivoituu normaalista selkeästi poikkeavalla tavalla. Sympaattiseen vaiheeseen verraten parasympaattinen vaihe on päinvastainen. Olo on päivälläkin unelias, nukuttaa kovasti ja torkahtelua esiintyy. Ruokaa ei saa kurkusta alas sitten millään, vesikään ei maistu. Ei vain jaksa, ei sitten yhtään.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Populära inlägg